Maj 18, 2011

Min favvo bild på dig

Älskade vännen, jag vet inte vad jag ska säga. Jag minns dig så tydligt att det är svårt att tro på att hela det här året varit sant. Jag intalar fortfarande mig själv att du bara är bortrest, att du snart kommer hem igen. Det kanske är dumt, men det hjälper mot sorjen.
Vi pratade massa minnen om dig idag. Jag minns första gången jag var hemma hos dig. Jag hade druckit fem liter powerking och mådde piss dåligt, då hämtade du upp mig och tog hand om mig. Så snäll du var. Eller den första gången du var hemma hos mig och lackade för att mitt tak var så lågt, så du slog huvudet i det helatiden. Du sa alltid att jag var så liten. Men du var ju ett helt år äldre än mig, så de var ju lite fusk. Fast jag har faktiskt växt nu, iof bara tre centimeter men ändå. 
18 maj 2010 kommer alltid vara en av dagarna jag kommer minnas starkast i mitt liv. Jag tror aldrig att jag känt mig så ledsen. Eller sett så många människor ledsna. Även fast solen sken var det en ledsen stämning över hela skolan.
På fredag är det armbrytar tävling till din ära i skolan. Fast jag ska inte ställa upp. Du vet ju hur svag jag är! Du skulle alltid utmana mig på erat armbrytarbord och retas med mig för hur svag jag var. 
Idag har ändå varit rätt okej. Jag tror inte att du hade viljat att vi var jätteledsna helatiden heller. Men när jag tänker på dig blir jag liksom glad. Du var alltid så rolig och glad. Förutom när du förlorade på tvspel, haha. Såklart blir jag ledsen om jag tänker att du är död. Men alla roliga minnen piggar upp mig ändå.
Kommer du igåg att jag alltid lyckades komma hem till dig just när ni satt och åt? Fast då brukade jag ju sätta mig i ditt rum och vänta vid datan. Ditt rum ser exakt ut som då. Den där roliga barnboken står fortfarande snett. "Tonnårs muterade ninja sköldpaddor". Jag förstår fortfarande inte hur man kommer på den handlingen till en barnbok! Vi kollade i ditt skåp oxå, tangentbords samlingen ligger kvar den med!
Åh Douglas. Du var en riktigt bra kompis. Vi kunde snacka om allt. Du ska veta att det inte går en dag utan att jag tänker på dig. Jag hoppas att vi ses någon dag igen, fast när jag blir tillräkligt gammal. Saknar dig♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0