Begravning

Igår va de begravning för Douglas... Ja va inte på själva begravningen, utan kom till gravsättningen. Kistan va vit å fin. Det va jätte mycket folk. Det kändes så läskigt att i den kistan, låg han som ja en gång kallat min bästa vän. De va bara lite trä som skiljde oss åt...

Allt va så fint ordnat. Alla fick gå fram å ta farväl. Efteråt fortsatte allt i Youngers trädgård. Men där va stämningen mycket lättare :) De bjöds på mat och robin, simon, felix å gustav spelade å sjöng. Alice sjöng oxå! Vi satt ett tag i douglas rum. Ja luktade på hans parfym tills ja blev helt snurrig... Allt såg ut som när han levde (förutom att cod inte ståg på, å alla foton ståg framme...) De va läskigt. Som om han när som helst skulle kunna komma upp för trappan å ätit klart middan.

Douglas, de finns så mkt minnen.... Som när ja å nicklas gick upp på ditt rum för du åt middag. Å när vi öppna datan va en porr sida uppe. GUUUD VA VI SKRATTA!!!! Minns du att vi alltid satt i ditt rum så de blev as lökigt? Å att ja aldrig fick välja musik? Alla tyckte min musik sög...... Minns du första gången ja va hos dig? När du å nicklas tog hand om mig?
Det är så länge sen nu...
Hur förändrades allt egentligen??
För ett år sen lärde vi känna varan. Hängde varje helg! Du släpa me mig hem till robin, så ja lärde känna honom. Du släpa me mig hem till nicklas så ja lärde känna honom oxå. Du tog hand om mig, va så trygg liksom... I nnan jul va du min bästa killkompis. Vi träffades i skolan varje dag, hängde ofta på eftermiddagarna, snacka skype varje kväll, hängde varje helg...
Sen kom jul å du fick ditt cod.... Haha guuuuuud va du älskade cod!!!!! Ljög för att få spela :P vi slutade nästan umgås helt, cod va nästan allt för dig! Sen bråka ju du å nicke, å då blev allt så konstigt. Klart vi va vänner fortf, men inte som förut. Sågs nästan aldrig. Du fick nya vänner, jag fick nya vänner. Kanske va de bra? Kanske hade jag fått "min del" av dig. Nu skulle nya människor få träffa dig, innan du försvann... Det var nog lite bra att vi gled ifrån varan. Hade du tagits ifrån mig när vi va som tajtast så hade det varit mycket jobbigare tror jag...

Minns du vårt sista samtal?? Jag glömmer det aldrig... Det kändes så jävla bra. Ett random telefonsamtal, bara någon dag innan, som klarställde att vi va vänner, vi bråkade inte, vi va inte arga på varan, vi skulle börja umgås mer.... Fast de sista hann ju tyvärr aldrig hända...


Livet är lätt ibland, livet är svårt ibland.
Men vart jag än går
Finns du i mitt hjärta, Douglas Younger ♥






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0