Känslan som aldrig försvinner..

Känner att de bara blir mer och mer depp inlägg.....

Men det är ju inte så konstigt?
Douglas bortgång tynger verkligen ner alla.

I början kändes de som om hanns försvinnande gjorde alla tajtare,  men nu känner ja tvärt om.. Hur ja glider ifrån folk, hur folk blir arga på varandra och hur allas ork att ens försöka vara trevliga försvinnner...

Alla hanterar sin sorg på olika sätt, ja vet. Men när ens bästa vän beter sig underligt å bara stöter ifrån en känns de inte så kul kan ja säga..:( 
De är inte dens fel, men ja kan inte hjälpa att ja känner mig sårad liksom...

ja kan inte tänka på nåt annat!
Va de ja som gjorde nåt fel?
Är det de?!
Fan, ja måste få ett svar....
Men ja vågar inte ringa :(



Nu ska ja dra till stan me johanna, hon ska försöka uppmuntra mig :)
Pusshej!

Kommentarer
Postat av: bloggfanet här igen ;)

hej elliiikaaaaaa..

vem e din bästa kompis som du gliider i från? inte niklas och inte johanna? du har väl inte nämnt någon mer i bloggen, den där tyyp.. julia?!

love yoooour bloggggggg

2010-05-22 @ 22:49:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0