Ja, det är en riktig historia och Ja, det är jag som är huvudpersonen.

Det var i lördags efter discotävlingen på Vallentuna station, berättelsen är altså helt sann även om det fläsla inte tror på det. 
Jag har varit hysteriskt rädd för tåg ända sen jag gick i sjuan, efter en annan händelse (Som inte är särskiljt dramatisk). Alltid när tågen kommer backar jag så långt bort jag kan, i rädsla att trilla ner på spåret. Jag undrar faktiskt vad som fick mig att springa över spåret från början? Anntagligen att jag var så säker på att tåget hade stannat.