Ett litet samtal från här och var kan förändra allt. I detta fall från usa. Det bara blev. Vi bara blev. Det sa verkligen klick. Som kärlek vid första ögonkastet, fast vänskap.

I nästan ett års tid tillbringade vi varenda minut och sekund tillsammans. Det fanns inte en sak som vi inte kunde prata om. Vi visste allt om varandra, delade allt. Jag kunde beställa exakt det du var sugen på på donken, utan att ens frågat dig vad du villa ha. Vi betalade alltid varanan gång. Du kom med 50cl pk's till mig varenda morgon som du bodde inne i stan, så betalade jag dom på rasterna. Du var en del av mig. Inte ens lärarna kunde skilja oss åt. De kallade oss för fel namn, även fast vi inte ens gick i samma klass.

Du och jag. Jag och du. Så lika. Känslokalla, kaxiga tjejer som gjorde allt för att alltid ha det roligt. Älska oss eller hata oss, vi bryr oss inte. Så sant. Så länge jag hade dig var jag stark.
Oj vilken skit vi kunde få. Men vi fick den tillsammans. Delade på bördan. Inget var för svårt för oss. Mötte vi en motgång, ryckte vi bara på axlarna, vände om och gick åt andra hållet.

Du började hänga i stan medans jag stannade kvar på ön. Jag fick pojkvän. Inget mer med det. Inget bråk eller så. Utan naturligt skiljdes vi åt, gick åt två olika håll utan att vara ovänner på något sätt. Det bara blev så. Inget mer med det. Hälsat och små pratat i skolan. Sprungit på varandra på helger. Men inte som förr. Inte två oskiljaktiga tjejer som gjorde allt tillsammans, utan mer som bekanta. Jag kan verkligen sakan tiderna då det var vi. Tiderna då jag var oslagbar, då jag inte gick att rubba. Tiderna då jag bara kunde rycka på axlarna och skita i det som kändes svårt. Visar man inga känslor, kan man inte bli sårad.

Nu, ett år senare ses vi. Sommarlov, knapt någon hemma, vi bestämmer oss för att träffas på slussen för att ta en lunch på donken, som på det gamla goda tiden.

Och allt är precis som då.
Det är som om ingenting har förändrats, som om det här året aldrig gått. Som om vi aldrig kommigt ifrån varandra. Sammtalen bara flyter på, tycks aldrig sluta. Minnen, skvaller, nyheter. ALLT går att prata om.

Det är inte förns sent på natten vi skiljs åt igen, efter att ha fått prata igenom allt.

Du förstår mig på ett sätt som andra inte gör. Vi kan prata om grejer på ett sätt som jag inte kan med andra.

Och jag vet nu, att hur mycket vi än skiljs åt, så kommer vi aldrig att skiljas åt.

Ell♥Jem The Powerqueens