En vecka utan douglas har nu gått...

De känns som en dröm, du finns än!
Det är som om ja skulle kunna gå till skolan och möta dig. Så kort tid har gått!
Du skulle kunnat vara bortrest, 
eller sjuk...

Det är skönt att lärarna fått förståelse nu. Att de förstod att vi inte kunde jobba på och låtsas som inget (förra veckans taktik). Idag fick vi prata om det, om dig. Sen fick vi rita och göra ord flätor. Vi hade kompis-övningar oxå! Men då hade jag åkt hem. Ja orkade inte skolan...
Vi får skippa lektioner om vi vill, det är skönt att bara kunna gå iväg med någon och vila, prata och tänka på annat ett tag!


Så här va min ordfläta!♥